Idag var det minnesstund för Marielle. Sånger, en tyst minut, ljuständning och tårar fyllde aulan, och allting var väldigt stilla. De spelade även upp en låt som Marielle själv sjungit och spelat in medan hon levde, det var så himla fint... Dock började jag gråta som mest först efteråt i elevfiket när Dima (en jätteschysst kille jag känner) såg att jag hade gråtit och kom fram och kramade mig, haha.