Egentligen skulle vi (jag, farmor, farmors sambo och min lilla tretton-snart-fjortonåriga pluttkusin som är längre än mig) ha åkt ut och pimplat idag, men farmor blev så illamånde (hon har en gammal nackskada som ger henne yrsel och tjosan ibland) så det blev inget av det. Vilket kanske är lika bra eftersom jag oftast bara tycker synd om de stackars fiskarna hahaha.
Istället drog i alla fall jag och kusinen ut på äventyr i byns skogar för att fota the wildlife, och kolla kolla kolla:

 

Sedan bestämde vi oss för att utnyttja det vackra vädret (fyra~fem plusgrader, sol och inte ett moln på himlen), så vi skottade upp farmors veranda, drog fram någon soon-to-be-salig grill och grillade köttbullar och potatis i solskenet. Det var mys.

 

Snart vankas det dock blåbärspaj med vaniljvisp, så jag hinner faktiskt inte skriva så mycket mer!

Slänger upp en dagens outfit till er bara:

Nothing like popping with best friends~

Byye!

Hejdå!

Spikade matteprovet, woooh!

Insåg just att inlägget nedan var det första inlägget på min blogg som saknar bild... hm.

Nu är det så här kallt igen. Fast telefonen har i alla fall inte ringt, hittills. Om den skulle göra det tvivlar jag dock en gnutta på att jag skulle hinna stappla mig dit i tid, för jag har nämligen träningsvärk från helvetet i alla mina leder. Detta på grund av att jag inte orkade gymma igår eftersom kylan får all den initiation min kropp kan hysa att begå invärtes självmord, så väl hemma i värmen letade jag upp ett gammalt hemmaträningsprogram som jag snickrade ihop för något år sedan och alltså DAMN säger jag bara, det går inte ens att jämföra med mitt gympass som ändå tar LÄNGRE tid att genomföra...? PFFT.

Annars har jag inte mycket att skriva annat än att jag är en hungrig och trött liten individ som sitter och leker med giffar i ImageReady hihi. VI HÖRS!

A man went to a hotel and walked up to the front desk to check in. The woman at the desk gave him his key and told him that on the way to his room, there was a door with no number that was locked and no one was allowed in there. Especially no one should look inside the room, under any circumstances. So he followed the instructions of the woman at the front desk, going straight to his room, and going to bed.

The next night his curiosity would not leave him alone about the room with no number on the door. He walked down the hall to the door and tried the handle. Sure enough it was locked. He bent down and looked through the wide keyhole. Cold air passed through it, chilling his eye. What he saw was a hotel bedroom, like his, and in the corner was a woman whose skin was completely white. She was leaning her head against the wall, facing away from the door. He stared in confusion for a while. He almost knocked on the door, out of curiosity, but decided not to.

This disinclination saved his life. He crept away from the door and walked back to his room. The next day, he returned to the door and looked through the wide keyhole. This time, all he saw was redness. He couldn’t make anything out besides a distinct red color, unmoving. Perhaps the inhabitants of the room knew he was spying the night before, and had blocked the keyhole with something red.

At this point he decided to consult the woman at the front desk for more information. She sighed and said, “Did you look through the keyhole?” The man told her that he had and she said, “Well, I might as well tell you the story. A long time ago, a man murdered his wife in that room, and her ghost haunts it. But these people were not ordinary. They were white all over, except for their eyes, which were red."

VAD FAN ÄR GREJEN MED ALLA SPAMKOMMENTARER EGENTLIGEN ALLTSÅ DSAJFAÖJGKAÄ??

Alltså åååh jag sitter här och är frustrerad över en före detta omständighet som jag egentligen ska vara glad över är en just före detta. Can't stop thinking 'bout it. Gaah.

Idag var det födelsedagsfirande med massor av goda godsaker hemma hos oss, så jag är för tillfället helt i sockertillstånd (dvs yr och illamånde, haha) efter att ha tryckt två bullar, en rulltårtsbit och två mycket maffiga chokladtårtbitar. Fett värt var det dock måste jag medge, mammas fikabröd är inte att klaga på!

Ikväll blir det film (Final Fantasy Advent Children) med brie och kex, byye!

Jag har loooock i mina öööörooooooonnnnn.

Nu behöver inte Jonatan oroa sig längre, för jag fick tyvärr ingen (huvud)roll i filmen! Han har nämligen varit lite off på faktumet att det var en ungdomsfilm som säkerligen skulle komma att innebära kyssar och annat liknande, haha! Sötnöten där.
Iiiiiallafall så sade de att de skulle återkomma om det råkar bli så att de behöver mig för någon annan roll, men det tror jag faktiskt bara att de sade som någon slags tröst egentligen. Vilket jag inte behöver, för jag är glad ändå - jag har nämligen andra planer på inspelningar som kommer att ske i år, hohoho!

Jonatan frågade mig imorse om jag hade lyckats sova hela natten, och jag svarade att ja det hade jag faktiskt!
Vad jag inte kom ihåg, var att jag någon gång mitt i natten äcklad hade rest mig upp ur min säng, borstat av min kropp med händerna och tyst gått och lagt mig i gästrummet. Där det för övrigt var väldigt kallt.

Det var inte förrän alldeles nyss när jag letade efter min bok (hade tydligen tagit med mig den av någon anledning, haha) som jag insåg var den var och varför den var där - och vad jag hade svarat mamma imorse när hon hittat mig i fel rum.

Mor: Men Emma, vad ligger du här för?
Chili: Min säng är möglig...

Detta reflekterade jag alltså inte över ALLS ens när jag var vaken, hahaha. Varför känns det som att jag borde stanna hemma ett par dagar till?

Sitter här och myser i morgonsolen igen...
Jag minns när man var liten och sjuk, när farmor brukade vara barnvakt. När hon bäddade ner en i soffan framför Mumindalen på VHS och gjorde våfflor och varm choklad och bakade franska och allt man kunde tänkas önska medan man låg där och lyssnade på hur hon donade i köket.
Jag minns hur hon brukade komma och sätta sig bredvid mig och titta på uppståndelsen kring Muminmammas jättepumpa, på djungeln som växte upp kring muminhuset, på Snusmumriken som spelade på sin harmonika när våren kom och på trollkarlen som red över himlen med sin svarta panter.
Men mest minns jag, hur solen brukade lysa in genom fönstren och altandörren på morgonen. Hur det klara men samtidigt mjuka ljuset brukade lägga sig i köket och vardagsrummet och göra luftens alla små dansande dammkorn synliga...
Det var tider det.

Jahapp. När jag för en gångs skull väl går och lägger mig tidigt och faktiskt ÄR sjukligt trött, då kan jag inte somna förrän typ fyra timmar senare. Och när jag väl somnar, då gör jag det bara för att vakna upp var och varannan timme av att jag håller på att kvävas/brinna upp/förfrysa/snora ner universum samtidigt som det kliar i halsen och öronen.
Med andra ord har jag inte sovit särskilt mycket alls i natt, och efter att ha gått upp på morgonen med huvudvärk, täppt näsa och halsont tyckte mamma att jag skulle stanna hemma. Så nu sitter jag här i soffan i vardagsrummet iklädd Jonatans gamla morgonrock och njuter av februarisolen som tittar in genom fönstret. Ska alldeles snart ta och göra mig en kopp te och lite lunch, så får vi se vad resten av dagen har att bjuda på.

Sofia på morgonen i skolan: Men oj vad tidig du är Emma! Jag menar, vanligtvis brukar det ju vara så att om man möter Kajsa på väg till skolan så är man i tid, möter man Niki så klarar man sig men möter man dig... då är det illa.

Provspelningen gick bra! Ressigörkillen sade faktiskt "jag gissade rätt när jag gissade att du hade talang, du kan ju verkligen lira!", haha!
Det var mycket improvisering faktiskt (vilket verkligen var till min fördel kände jag, AHAHA). Till exempel placerade han tre av oss (vi var fem pers; tre tjejer och två killar) i var sin stol och sade "Ni är utanför rektorns rum i skolan. Börja!" och så fick vi helt enkelt verbalt ta oss någonstans från ingenstans medan han iakttog oss. Det var kul.
Så, ja, vi får väl se vad de har för besked när de ringer! Jag har faktiskt ingen aning om hur höga eller låga oddsen för att jag får en roll är, för det är inte omöjligt att det hade varit andra grupper där innan min. Men han sade i alla fall att de kommer att höra av sig oavsett om man kommer med eller inte, så det ska bli spännande!
Tackar förresten alla som önskade mig lycka till, det peppade :3 och så Niki som hjälpte mig att plugga in replikerna. Tack tack!

Annars... Har jag just ätit ärtsoppa. Det var gott. Fast jag är förkyld. TRÈS förkyld. Risk för invärtes salivdrunkning-förkyld kombinerat med kvävningsrisk vid användning av nasala luftvägar-förkyld. Känns så där lagomt kul må jag säga. Ska nog ta och kojsa ihop mig nu. Godnatt!

Note 1: Var tvungen att starta om datorn idag för att den segade ihop sig, och möttes under uppstarten av texten "Uppdaterar 00001 av 15656"... Känns som att jag borde stänga av datorn lite oftare. Hm.

Note 2: UCBILJETTER KIRRADE! Jag och Jånte kommer att sova i sal två i Dommarringen :D

Idaaag är det alla hjärtans daaag och alla är kärlekskrankaaa! I skolan hade vi hjärtan runt halsen hela dagen som man fick kuta omkring och skriva på, det var kul.

Provspelningen gick jättebra, han sade att det märktes att jag hade spelkänsla! Sedan återstår det ju att se om det finns någon roll som passar mig, om det gör det skulle de kontakta mig om en vecka eller så.

Alltså åh jag är verkligen inte gjord för att äta sötsaker. Efter en pizza till middag har jag suttit och tryckt i mig en massa kladdkaka med grädde och rocky roads som mamma hade gjort, så nu är jag typ helt sockerförgiftad och mår helt illa ahaha, så vi har planterat oss i soffan framför Soul Eater för att bota mig med salta kex och brie. Hörs imorgon!

Jag har aldrig varit riktigt brydd om det här med kärlek. När mina kompisar i mellanstadiet satt och diskuterade killar var jag alltid den som aldrig hade någonting att säga. ”Men du då Emma, har inte du sett någon snygging på sistone? Eller ah just ja, du är ju typ asexuell” sade de. Och jag brydde mig inte. Jag förstod aldrig riktigt hela den här bli ihop-vara ihop-göra slut-grejen. Det verkade så onödigt alltihop.

 

En gång när jag gick i femman testade jag faktiskt, i hemlighet. Att bli ihop alltså. Mest för att jag var nyfiken på hur det var, som något slags experiment.

Min försökskanin hette Nils* och gick i parallellklassen. Han hade två marsvin, gick i scouterna och tyckte att vi kunde spola förbi nakenscenen i ”Titanic”. Själv hade jag en orm, tränade karate och hade läst ut hela Grottbjörnens folk-serien (vilken skräplitteratursbutiksägaren och krönikören Alex Schulman så vackert beskriver som porr i grottfolksmiljö).

Vi brukade mötas på rasterna i skolan, vid lekparken på skolgården. Skicka små gulliga sms till varandra, eller mest han till mig egentligen. Han kallade mig älskling och sötnos och sin käresta; jag kallade honom Nils.

Efter ungefär en månad skickade han ett sms där han frågade när vi skulle börja pussas, för det skulle man ju göra när man var ihop. Jag svarade med att jag ville göra slut. Drog den typiska ”det är inte du – det är jag”. Nils blev ledsen, men frågade om vi ändå kunde vara kompisar. Självklart, svarade jag.

Nästa gång vi möttes sade vi hej till varandra. Sedan dess har jag inte hört av honom.

 

I takt med att min klass gick från 5B till 6B till 7B uppgraderades också diskussionerna kring tjejer och killar från vilka som var söta respektive roliga till vilka som var snygga respektive sexiga, och i mina ögon från fånigt till fånigare. Jag kände bara, att även om de hela tiden pratade om hur vansinnigt jäkla kära de var, så var det egentligen aldrig kärlek de pratade om. Jag såg kärlek som någonting vackert och omateriellt, någonting som inte har att göra med hur stora muskler en kille har.

Men ibland hände det ju faktiskt att någon var förälskad på riktigt, och då var det inte alltid lika vackert som man kan tro. Vissa saker fick mig att undra om kärlek i själva verket bara var en rutten frukt med ett vackert skal. När någon stolt sade ”jag och min pojkvän har inte bråkat på en hel månad!” svarade någon annan alltid någonting i stil med ”vänta bara, det kommer”.

Det värsta är ju att det faktiskt gjorde det.

Men jag tror faktiskt inte att det måste vara så. Det kom nämligen en dag, då även jag ändrade min facebook-status till ”i ett förhållande”. Nu, åtta månader senare, kan jag konstatera att alla dessa oundvikliga små bråk och konflikter och svek man har fått höra talas om fortfarande lyser med sin frånvaro.

 

Men det är väl bara för att jag är asexuell.

 

 

Är egentligen inte särskilt nöjd med den alls, särskilt inte nu när jag ser alla små fel jag hade kunnat rätta till :c menmen, done is done! Funderade för övrigt att lägga till ett "Eller?" i slutet, men jag gjorde inte det. Vet inte om jag ångrar mig eller inte. Äh. Skitsamma.

Och juste, *ändrade namnet for the secrecy yao.

Idag har jag:
1. Haft skrivning (nationella i svenska del C) i tre och en halv timme på morgonen (skrev en krönika om käÄÄääärleEeeeeeek för alla gillar käÄÄääärleEeeeeeek).
2. Ätit mellanmål, vilket är en bedrift för att vara jag. Jag glömmer alltid. Eller så är jag bara för lat.

3. Postat ett brev. Ett RIKTIGT. AV PAPPER.
4. Hurtat.
5. Tagit mig hem utan att frysa ihjäl.
6. Städat köket (mamma blir så glad när hon kommer hem och köket är städat hihi).
7. Satt igång en välbehövd tvätt.
8. Städat rummet.
9. Hängt välbehövd tvätt.

Vet ni att jag blev så sjukt hungrig efter att hä ätit skolmaten (rykten säger att den tar mer energi från kroppen än den ger) idag, så jag begav mig ut på äventyr till Ica och köpte någonting mycket mystiskt som jag nu skola berätta om...
Var nämligen sugen på någonting salt och matigt, så normal som jag är jag gick helt enkelt fram till första bästa männska iklädd blått och rött och frågade om de hade något kött man kunde äta som snacks och tro det eller ej, men det hade de faktiskt. PÅ RIKTIGT. Små köttchipspåsar med torkat och saltat älg-, hjort- och renkött.

Mor: Nej, pannlugg passar du nog inte i. Jag tycker att du borde dra bak håret så där så att du ser ut som Grace Kelly!
Chili: *Drar bak håret och spexar*
Mor: Ja hahaha precis sådär! Visa pappa!
Chili: *Vänder mig mot pappa*
Far: Ja... Fast du är nog snyggare när du inte tittar i kors.

Somnade runt halv två igår medan jag försökte läsa igenom franskahäftet i alla fall en gång innan provet idag, och vaknade ändå klockan sex. AV MIG SJÄLV. Så jag somnade om. Och vaknade igen klockan sju. Utan något larm alls. Måste vara något fel på mig.

Jag har bakat ostkaka istället för att gymma idag. Duktigt va? Har dock inte dokumenterat mästerverket ännu, för den ligger i frysen och fryser. Lovar att fota när stunden är inne. Ikväll blir det nämligen ost och kex + ostkaka med vadmannuhartillostkaka framför film med pojk'n, för jag har cravings hehu. Och där tog planeringen för helgen slut.

Tänk att öppna en liten butik med ett utbud utöver det vanliga...
En egen liten lokal som hyste hemmagjorda bakelser med ett tillhörande litet cafébordsset, egendesignade prylar, en friseringshörna, smycken, tavlor, porträttavmålning -eller avmålning av vad som helst för den delen-, intressanta växter, möjlighet att be mig som ägare om tillfälliga små tjänstgöringar som till exempel skådespelerska eller hundvakt eller fotograf eller modell eller takmålare eller vad som helst, egendesignade kläder, gammaldags karameller, böcker, prydnader, skräddning, te, kaffe, svar på filosofiska frågor i livet... ååh ♥

Inga mardrömmar inatt, WIIIIH!

Har känt mig lite nedstämd idag. Har som inte haft någon ork alls, överhuvudtaget. Opepp liv. Och hungrig. Hungrig har jag varit. Fast mat är gott, så jag klagar inte! Bara jag som har skinka och ost på mina plättar förresten...? Jonatan påstår att det inte är normalt. Men han kan ta sig.
FAST jag har faktiskt äntligen fått en tid hos en privattandläkare för att kolla upp om jag kan skaffa tandställning på det sättet, och det är ju faktiskt bra! Vill ha rakare tänder... >:

Imorgon ska jag för övrigt storma gymnasiebyn med resten av Stadsöskolans nior och röja runt, så hojta till om ni ser mig vetja! har planer på att ninja in mig i Jonatans matsal när det är lunch, ehehheheeee.